... och det är så mycket som händer. När de är ensamma inne  så kollar Nimba upp var och en, och om någon behöver  lite mer tillrättavisning, så tar hon det med den, eller bara leker.

Alla fem är nyfikna, och framåt, har inga problem att vara ensamma, och det som vissa uppfödare kallar terrorister (även jag), kan kanske vara vad andra kallar fullt bett, och i så fall så är det definitivt ämnen till spårhundar, där man ju behöver fullt bett. Vad vet jag, det överlåter jag till kennelpojken, han har ju erfarenhet!

Idag ska vi åka bil, som är en bra träning, till stora skogen vid Österåkersanstalten, och då kanske vi får se om det är blivande IPO ämnen. Skoja bara. Alldeles nyss så kampade Mimmi med min kavaj, vad månde bliva? Efter det så la hon sig under trappan, och där hade hon koll på vad som händer runt omkring, helt avslappnad.

Alla fem har en av- och på knapp, full rulle och sen kopplar de av. Det känns så skönt, att alla fem är så lika i sitt temperament. Nu är det upp till valpköparna att förvalta dem rätt.

Det vore kul med lite kommentarer på bloggen.

 Har svårt att fånga dem stående med kameran, för de springer så fort nu. 

 Slaget vid Lützen.

Utslagna hjältar, lyckas nog mest att fota dem när de sover, annars är det full fulle.

 Gardinerna får man hänga högt, med tanke på betten. 

 Snart blir jag förbannad.

 Nu e jag på g...

 ... och då visar jag tänderna.

 Behöver lugna ner mig en stund.

 Nu e jag lugn och fin, men jag har full koll på trasan.

 Ska bli skönt när man får vara fri!

 Sítter här och filosoferar i gräset.

 Det är bäst att kolla vad det här e. 

  Det blir så trångt där inne i kojan.

 Jaha, nu e hon på mig igen. ..

 ... och hon ska bara hålla mig ren hela tiden.

Nu har morsan talat om för mig var skåpet ska stå, så jag går och lägger mig här, där hon inte kommer åt mig.

 Å jag e Lilla My.

 Nu e hon på gång igen och ska visa oss hur man leker, men det kan vi ju.

... de små änglarna, kommer att få det jättebra hos sina nya ägare, som också har lite mer tid för var och en av dem. Man känner lite dåligt samvete för de stora hundarna, för de är vana vid all uppmärksamhet, men snart är det semester och då har valparna lämnat och allt blir som vanligt, förutom att man har fem stycken till att bry sig om.

Nimba lyssnar hela tiden efter sina valpar, undersöker och kollar att allt är bra med dem, och har varit lugn och sansad hela tiden. Hon skulle inte ha något emot att få åka med kennelpojken och träna en stund, för nu klarar sig valparna längre och längre tid, men det får vänta ett tag till.

När valparna har lämnat så är det dags att börja med arbetet inför lägret. Det är tur att man har gått i pension, och att Nimba tajmade sin nedkomst däremellan och lägret, så man har haft tid för en valpkull. Det bådar ju gott för ett fortsatt Riesenläger, när två i kommittén satsar på uppfödning, och självaste lägergeneralen och riesenlägrets första brudpar, som också har varit med sedan lägret startade, köper nya valpar.

Vi hoppas förstås att det finns nya friska krafter, som vill satsa på denna fantastiska gemenskap bland riesenägare, som lägret medfört. Det är en fin sammanhållning mellan riesenägare, oavsett var man har köpt sin valp, och det har nog lägret bidragit till, och vi hoppas att de som inte har möjlighet att komma i år bland valpköparna, kommer nästa år i stället.

Se så lång jag har blivit om jag sträcker på mig. 

Bäst att jag sätter mig här och kollar in läget när den andra flockmedlemmen bara ska ligga i knät när Tobbe kommer.  

 Nu är det Lilla My som släpar omkring på 45:orna... 

 ... och efter de så måste hon vila en stund. 

Det är jobbigt att få presenter, och det tar lite tid att gnaga på dem,  men morsan väntar gärna, så hon kan sno dem.

Nu har jag piggnat till igen. 

 Här brukar vi gömma oss, så inte kennelmamma ska hitta oss. 

Det här är  lille O?..  

 och det här är Lille O, som ska hjälpa kennelpojken...

 ... men då kom morsan och kollar att allt går rätt till. 

 Bäst att jag lär mig av morsan hur det ska gå till när man ska vila.

Tur att inte matte planterade blommor här, för då kan jag sitta här och ha koll på mina änglar.  

 En liten puss kan aldrig vara fel, men...

... jag måste nog slicka rent filen på nosen först, för det verkar vara mycket kvar. 

 Kan ingen hjälpa mig? 

 ...eller mig... 

 ...eller kanske mig?...

 ...eller Lille O?

 Snart lär jag mig lyfta på benet. 

 Ganska lugnt och skönt här, jag tror inte att hon kan hitta mig.

...skoja bara, men det händer onekligen saker varje sekund av deras liv. Det är en oerhörd utveckling varje dag, och vågen visar error, för den går bara till 5000 g, så de börjar bli tunga att bära på, in och ut flera gånger om dagen. Synd att det har regnat de senaste dagarna, för både vi och dom tycker det är skönt att vara ute så mycket som möjligt.

Valphagen ute har också blivit större, kennelpojken har haft en hektisk ledighet, och de andra hundarna passar hagen när inte valparna är där. Det är tur att vi inte satsat på en blommande trädgård, för då hade det inte blivit mycket kvar, men det är ju inte våra första riesen, eller riesenvalpar, så man har blivit vis av skadan. Det är många buskar, träd och blommor som har försvunnit genom åren, men vad gör man inte för sina älskade riesen.

Det är kul att se på, när de släpar omkring på kennelpojkens 45:or, när valpen är lika stor som skon.

 De e vi som vaktar.

 Här jobbas det.

 Undrar vad som finns här?

 Skönt me en egen kupé. 

 Någon som känner igen mig och kan ta mig med hem?

 Nu sover vi igen.

 Den e inte så tung som man kan tro för en riesenvalp.

 Ibland ramlar man utanför.

Du e väl inte sur?

 Hon tror väl inte att jag ska släppa.

 Det är gott att få lite från baren fast man börjar bli stor.

Vi sover ganska mycket mellan lekarna.

De här e lilla Musse?

 De e skönt att ligga på varandra.

 Nu e jag ute på egen hand.

 De e mycket att utforska.

Snart är det tid för årets höjdpunkt för oss riesenägare, RIESENLÄGRET i Kopparbo, v. 29. Har man riesen som sitt intresse, så är det en fantastisk semester, med en veckas uteliv och träning med sin hund, goda vänner, och förhoppningsvis sol, bad och en avslappnande semester för hela familjen. På Kopparbo finns en scoutskola, det finns kanoter och man kan fiska.

 Fast det brukar vara ca 325 personer och ca 250 hundar, så är det oftast väldigt tyst, åtminstone bland hundarna. Vi människor brukar sjunga och spela, och ibland på nattkröken så kan det bli tal om bad, med ett gäng sjungandes "Bär ner mig till sjön".

Många av barnen? i 20-års åldern, som har varit på lägret under hela sin uppväxt, vill fortfarande komma dit, i den mån de kan för arbete eller skola.

Mina barnbarn, som vid det här laget varit med i ca 8 år, ser fram emot lägret, varje år.

Som jag tidigare har skrivit har detta varit en av livets höjdpunkter att få följa dessa valpar. Vi önskar dem allt gott hos deras nya  ägare, och hoppas att de får lika stor glädje av dem, som vi har haft genom åren med våra riesen och nedan följer texten för Riesens egen sommarvisa:

Oh, vår Riesen

Riesen, riesen, himmelska låga,

dig vi, dig vi ägnar vår sång,

Du som, du som skänker oss plåga,

men som lisar på samma gång.

O, o riesen, ljuvliga riesen,

du som har kärlek oss lärt,

O, o riesen, ljuvliga riesen,

Gud vad ditt namn är oss kärt!

Tuvan, tuvan tätt under linden,

skönt, så skönt, man vilar uppå,

men, ack, men att få luta kinden,

mot sin vän är bättre ändå.

O, o riesen, ljuvliga riesen,

kärlekens tuva du är,

O, o riesen, ljuvliga riesen,

Jesses, så skönt det är där!

Blomman, blomman vaggar på stängeln,

doftar, doftar gör hon också,

likväl, likväl vännen, den ängeln

luktar mer än blomman ändå!

O, o riesen, ljuvliga riesen,

lukter omkring dig du strör,

O, o riesen, ljuvliga riesen,

Du är mitt hjärtas odör!

Undrar om någon vet vem det här e?

 ... eller den här kanske?

 De här är nog Musse och Mimmi. 

 Lilla Piff ligger på vågen.

Nu börjar det bli tröttsamt för Piff, de får nog skaffa en större skål, om det finns några.

Jag håller kollen på bäbbarna.

 Bäst man ställer sig upp så att man ser.

 Lilla Mimmi ute gå egen hand.

Jag går och gömmer mig i buren så jag får vara ifred.

Det varade inte så länge för morsan tog min plats, så...

 ... alla fick ligga utanför, men...

 ... vi trängde oss in, men...

 ... då blev det lite trångt, för morsan.

 Det e mysigt att ha varandra.

 Lilla Piff tror att hon har en kompis.

 Va konstig hon e, varför vill hon inte leka? 

 Kollar väl läget, får se om hon kommer igång?

 Detta är lilla Puff...

 ... o de här e lilla Piff.

 De här e lilla Musse...

 ... o de här e lilla Mimmi...

 ... och så Lilla My.

--- till nedervåningen, och det va jättebra, för nu får vi komma ut i gröngräset. Det har varit en jätteskön helg, sol, men blåsigt, men kennelpojken fixade lite lä i en bur, men där skulle ju mamma Nimba lägga sig också, så det blev lite trångt.

Vi tror att kennelmamman börjar få lite separationsångest, det är ju bara 3 veckor kvar tills vi flyttar, och hur kul e de. Va ska hon göra sen, när hon inte har fullt upp med oss hela dagarna. Hon tycker att vi är jättegoa.

Vi springer runt fötterna på henne i köket, skuttar ut i hallen, springer rakt in i spegeln och tror att det är ett syskon, fortsätter vidare och biter på skosnörena, och sen somnar vi där i skohögen. Vi äter jättebra, och sen får vi mjölk efteråt från baren. Hoppas helgen bjuder på varmare väder så vi kan vara ute, för idag regnade det och vi fick gå in i värmen. Man kan ju bli förkyld.

 Första måltiden i nya valphagen.

 Nu tar jag dig.

 Här vare många roliga leksaker.

 Det är jätteskönt att sova i någons famn. Gissa vems.

Ibland ser jag ut som en hare.

 Jag går inte härifrån, fy sjutton va skönt de e. 

Man kan sova i alla möjliga ställningar.

De andra har inte fattat att man kan leka med den här. 

Bäst jag tar den, för nu har det visst gått upp ett ljus.

Grabbarna bus.

Grabbarna bus en gång till.

 Man kan ju somna hur som helst. 

 Se så söt jag e. 

 Nu har vi lite mer att göra än o sova hela dagarna. 

 Det är tröttsamt att va ute, så jag tar mig en lur.

Lilla My dricker först och badar sen.

Det har hänt mycket sen sist. Först så har vi druckit och badat i vattenskålen, så matte fick torka sina blöta små änglar med en handduk. Vi har också ätit vanligt torrfoder, och det var verkligen gott, så det slutade med att vi låg i matskålen. Efteråt så fick vi ta oss en tupplur, för det var så trångt och kladdigt, när alla skulle äta samtidigt. Nu var det inte slagsmål om en tutte, utan nu fick man lägga sig över hela matskålen för att passa sin mat.

Idag tittade solen fram en stund, så då fick vi vara ute för första gången, men det var inte lång stund förrän det började att regna, och då fick vi gå in igen, eftersom vi redan hade blivit blöta när vi badade i skålen. I morgon ska vi flytta ner till en större valplåda, och då kanske vi får komma ut igen.

Hoppas, hoppas, för det verkar skönt. Enda nackdelen är att alla kollar när de går förbi, och säger att vi är så söta. Hm. Man kanske kan ligga ute på gräsmattan och öva på Riesenvisan, för vi börjar få lite bättre kläm på den och nu när vi har övat några gånger, så är den ganska OK. Man kanske behöver lära sig den, om man får chansen att föja med på lägret, där brukar det vara kul har vi hört.  Vi har också hört att det var flera gamlingar som köpte valp förra året, och det är väl därför flera i kommittén skaffat sig valpkullar i år, så att de inte behöver lägga ner lägret, de måste väl se till föryngringen. De ska verkligen få se på föryngring. Har hört att en av oss ska heta Olle Larsson. Ja, ja det blir nog bra med det. Kul ska vi i alla fall ha.

 Skönt att slippa vara instängd. 

 Vem är snabbast?

 Lilla My vilar inför nästa mål mat.

 ..och så gör även Piff och Mimmi. 

Hi, Hi de tror att vi sover.

 Jag kommer alltid över, säger Mimmi.

 Kom igen, nu sticker vi, för morsan är inte här.

Följ mej.

 Oj, stod hon där och passade på oss.

 Kanske bäst att man lägger sig och låtsar som ingenting, så man slipper gå in i lådan.

 De här va jättegott.

 Jag lägger mig i halva skålen, så kommer de inte åt maten.

 Nu va de inte mycket kvar, åh va slut jag e.  

 Nu måste vi vila ett tag igen.

Jag håller mig nog till morsan.

..och jag tränar på att hålla kollen, som min morsa brukar göra.

Ja, då var det klart med avmaskningen. Trodde först att det var goda grejer, men om man fick för mycket så löddrade det som tvål i munnen. Men nu är det OK, för i går fick vi smaka köttfärs för första gången, och vi visste inte hur fort vi skulle få i oss det lilla som erbjöds. Idag har vi fått smaka två gånger så nu vet vi vad som vankas. Att klippa klorna har inte varit något större problem, och man förstår att det är vad som krävs av en riesenvalp, så det är väl bara att hålla god min.

Vi håller på och tränar på Riesenvisan, men hon låter ju som om hon va på ett väckelsemöte, och vi vill ju bara sova efter maten. Sjunga kan hon göra själv på pubkvällarna. Om vi kommer på lägret så ska vi lära de andra hundarna att yla våran sång.

Nu har det börjat att slita och dra i varandra, och man kan ju förstå hur det blir när det väl får sina tänder. Det fattas inte humör, om man säger så.

 Jag tror att jag sover en stund me Fillan.

Va mysigt de e när Fillan kommer och hälsar på, så vi får ligga och kramas.

 Jaha, nu e man tillbaka i den hårda valplådan, de va mysigare i sängen.

 Försöker sova en liten stund i alla fall. 

 Hur länge ska dom hålla på? Hoppas att de börjar att äta vanlig mat snart.

 Hon sover, kom så sticker vi.

Hur länge ska man behöva sitta här? 

Så här söt var jag före köttfärsprovningen.

 Men, va luktar det här då?

Va gott de va, undrar om det finns mer? 

Jag försöker ta hela handen. 

 Nu tar vi det sista på skeden. 

Skojade bara. Men det kommer att bli svårt att lämna bort de små svarta änglarna. I dag har de fått avmaskningsmedel och det gick med bravur, men hjälp av kennelpojken. Han är en liten pärla. Nu håller han på och bygger en större valphage, som behövs när de nu har börjat att sitta och gå. Det är full rulle emellan ät- och sovpassen numera. Man kan verkligen inte se sig mätt på dom.

I kväll ska vi klippa klorna igen, men det har gått så bra, tidigare, så det ska inte vara några problem. Nimba har hela tiden koll på dem, även om hon är nere i köket, så hör hon direkt när det är dags för mat, och springer uppför trappan. Hon är lugn och sköter om dem på allra bästa sätt, och det känns verkligen skönt att man har en så stabil tik under den här tiden, som är så viktig och präglar valparnas fortsatta liv. Hon är också en liten pärla, så de är ett bra radarpar tillsammans, Nimba och hennes husse.

De har börjat att skälla, morra och yla, och biter i varandra. Det kommer att bli kul att få se Dasha leka med valparna, för det är hon bra på, och det lär inte dröja länge till.

Det är svårt att låta bli att pussa och krama på dem, men det är väl bara början på ett livslångt pussande av valpköparna.

Vi har även idag tränat på Riesenvisan. Först lyssnade de uppmärksamt och intresserat, därefter kom ett ylande. Det måste vi träna vidare på. De kanske inte är så bra på att hålla melodin när de är så små.

Nu e vi på gång, skäller, ylar och morrar.

 Det kan blir lite jobbigt numera, det går åt energi, när man ska ge hals.

 Jag ligger här och övar på platsliggning.

 Nu är det nog dags att vila igen, inför nästa omgång i baren.

 Nu är vi alla däckade, det var en rejäl omgång.

 Känner mig lite vinglig.

 Börjar bli lite trött.

 Jag vilar nog igen.

 Här e lille Musse (hane)

 och här e lille Puff (hane)

Här e lilla Mimmi (tik)

 och här e Lilla My (tik)

 och här e lilla Piff (tik)

 och här e också lilla Piff.