... de små änglarna, kommer att få det jättebra hos sina nya ägare, som också har lite mer tid för var och en av dem. Man känner lite dåligt samvete för de stora hundarna, för de är vana vid all uppmärksamhet, men snart är det semester och då har valparna lämnat och allt blir som vanligt, förutom att man har fem stycken till att bry sig om.

Nimba lyssnar hela tiden efter sina valpar, undersöker och kollar att allt är bra med dem, och har varit lugn och sansad hela tiden. Hon skulle inte ha något emot att få åka med kennelpojken och träna en stund, för nu klarar sig valparna längre och längre tid, men det får vänta ett tag till.

När valparna har lämnat så är det dags att börja med arbetet inför lägret. Det är tur att man har gått i pension, och att Nimba tajmade sin nedkomst däremellan och lägret, så man har haft tid för en valpkull. Det bådar ju gott för ett fortsatt Riesenläger, när två i kommittén satsar på uppfödning, och självaste lägergeneralen och riesenlägrets första brudpar, som också har varit med sedan lägret startade, köper nya valpar.

Vi hoppas förstås att det finns nya friska krafter, som vill satsa på denna fantastiska gemenskap bland riesenägare, som lägret medfört. Det är en fin sammanhållning mellan riesenägare, oavsett var man har köpt sin valp, och det har nog lägret bidragit till, och vi hoppas att de som inte har möjlighet att komma i år bland valpköparna, kommer nästa år i stället.

Se så lång jag har blivit om jag sträcker på mig. 

Bäst att jag sätter mig här och kollar in läget när den andra flockmedlemmen bara ska ligga i knät när Tobbe kommer.  

 Nu är det Lilla My som släpar omkring på 45:orna... 

 ... och efter de så måste hon vila en stund. 

Det är jobbigt att få presenter, och det tar lite tid att gnaga på dem,  men morsan väntar gärna, så hon kan sno dem.

Nu har jag piggnat till igen. 

 Här brukar vi gömma oss, så inte kennelmamma ska hitta oss. 

Det här är  lille O?..  

 och det här är Lille O, som ska hjälpa kennelpojken...

 ... men då kom morsan och kollar att allt går rätt till. 

 Bäst att jag lär mig av morsan hur det ska gå till när man ska vila.

Tur att inte matte planterade blommor här, för då kan jag sitta här och ha koll på mina änglar.  

 En liten puss kan aldrig vara fel, men...

... jag måste nog slicka rent filen på nosen först, för det verkar vara mycket kvar. 

 Kan ingen hjälpa mig? 

 ...eller mig... 

 ...eller kanske mig?...

 ...eller Lille O?

 Snart lär jag mig lyfta på benet. 

 Ganska lugnt och skönt här, jag tror inte att hon kan hitta mig.